Min rehabresa

Jag heter Henrik Övervall och ska nu berätta om min resa från att jag kände av mina höftsmärtor första gången och hur Robin Åberg och 3D-träning har hjälpt mig tillbaka till ishockeyn.

Den 4 oktober 2015 började jag känna av smärtor i höften för första gången och dem kom och gick lite under hösten och jag fick stå över några matcher innan det försvann till december igen då jag började träna på som vanligt i gymmet och på isen igen. Men efter en match den 3 januari så kom smärtorna tillbaka och skulle stanna kvar i ungefär 11 månader. Jag kunde ändå spela klart säsongen utan att missa för många matcher men direkt efter sista matchen i februari så blev det inga fler träningar utan förberedelserna för att bli bra innan den nya säsongen började.

Eftersom att ingen av dem jag hade varit hos kunde säga vad det var för fel utan många trodde att det var en överansträngning och att jag skulle vila lite så skulle smärtan försvinna. När jag hade ont i båda höfterna och inte hade så mycket kunskap så vilade jag lite men det blev ingen förbättring. Nu var det Mars och vi hade börjat med försäsongsträningen som jag inte kunde vara med på utan jag och en till i laget som också hade ont i höfterna hade hittat lite om 3D-träning på internet och började köra lite övningar själv och vi kände att det gick bra och det var inte lika mycket smärta. Sen kom Robin som tränade vårt hockeygym på måndagar då han körde 3D-träning med oss så kände vi att det här var rätt grej för oss och eftersom att Robin också hade haft problem med höfterna och blivit bättre tack vare den här träningen var det inte så mycket att tänka på. Sen var det oerhört roligt och omväxlande mot det vi brukade göra och man kände att det fanns ett syfte med varje övning just för att kanske bli bättre ute på hockeyplanen.

Eftersom att vi inte fick ont när vi körde 3D så började vi köra dem andra dagarna också där vi hittade på egna pass med fokus på olika saker och sen gjorde vi det under hela våren. Smärtan blev lite mindre men jag visste fortfarande inte vad det var som orsakade smärtan men Robin hade sagt att han anade att det var just impingement eftersom att jag visade samma symptom som han hade gjort när han började få ont.

Sen blev det sommar och jag åkte hem till Dalarna och tänkte att jag kör 3D under sommaren och så hinner höfterna bli bra. Men smärtan försvann liksom aldrig helt och jag var hos en fysioterapeut i Falun och han sa också att jag visade symptom för just impingement och borde fixa en röntgentid. Det gjorde vi och jag fortsatte träna på med 3D och det kändes ändå helt okej.

Sen kom röntgenbeskedet i slutet av juli och då fick jag reda på att det var impingement och cam som jag hade på höftkulan. Då ringde jag direkt upp Robin och bokade en tid med honom och han berättade att det inte kommer att bli lätt men det kommer att funka om du bara vill.

Vi sågs direkt när jag kom ner till Grums igen efter sommaren den 7 augusti och konstaterade att det var rätt så illa och att det krävdes mycket jobb för att komma tillbaka till isen.

Robin märkte väldigt snabbt att mina fötter inte var som dem skulle utan jag pronerade väldigt mycket och hade inte så mycket fotvalv. Vi började då köra mycket rörlighetsövningar för fötterna för att få dem att avbelasta höfterna. Jag fick även köra mycket rörlighetsövningar för höfterna så att dem skulle kunna röra sig fritt. Under hela augusti och en bra bit in i september så körde jag rehab 3 gånger om dagen innan vi skruvade ner det lite och började köra ännu mer med vikter även om vi hade gjort det ett tag men nu började vi trycka på lite mer några dagar i veckan. Vi körde även mycket behandlingar runt höfterna och fötterna för att få upp rörligheten ännu mer.

Detta pågick under hela hösten samtidigt som dem andra var ute på isen och tränade och spelade matcher för fullt så var jag i rehabrummet och körde på.

Vi hittade nya saker hela tiden och fick jag ett bakslag så gjorde vi något för att fixa till det osv. Det blev bättre och bättre och jag kunde trycka på mer och mer på fyspassen med högre hastighet och tyngre vikter och jag började se ett slut på smärtan. I mitten av oktober gick jag på isen igen för att känna på lite och smärtan fanns fortfarande där dock mycket mindre mot vad den hade varit ett år tidigare då det började. Sen blev det rehab i ungefär en månad till innan jag kände att jag var redo för att gå på och träna lite hårdare på isen i mitten av november.

Den 26 november 2016 skulle vi möta Falun borta och jag var med och spelade min första match på 9 månader. Sen dess har jag spelat alla matcher och även om det var lite ovant i början och jag kände av att ljumskarna inte var vana att åka skridskor igen. Men att gå från att ha ont ständigt varje dag mellan Januari och November till att kunna träna och spela hockey för fullt igen är en rätt så bra känsla. Jag behöver fortfarande värma upp en timme innan varje ispass men det gör jag så gärna bara jag inte får ont igen. Nu har jag spelat 7 matcher och känner inga smärtor längre.

Hade jag inte träffat Robin och kört med honom under hösten så hade jag troligen legat på operationsbordet just nu med kanske ett års rehab framför mig. Så även om det tog 4 månader att få ordning på mina höfter så är det bara en bråkdel av vad det hade kunnat tagit utan 3D-träningen och Robins kunskap.

Henrik Övervall